Som en fortsättning från föregående inlägg kommer jag recensera de resterande böckerna i dimön trilogin som jag läst. Känner ändå att jag måste varna om spoilers innan jag börjar för er som inte läst serien.

sekten som återuppstod

I denna bok får vi följa Sofia som försöker återuppta ett liv utanför sekten, vilket inte var så lätt som hon trodde. Hon plågas av mardrömmar som hon inte kan släppa.
Samtidigt som sektledaren Franz Oswald väntar på sin rättegång utan ett uns av oro eller ånger. Hans advokat bistår han i att bygga ett kontaktnät, ett kontaktnät som Ska hjälpa han med sitt mål...hämnd.

Precis som första boken fortsätter spänningen, oron, hopplösheten och hoppet som böckerna lockar fram inom en, alla dessa känslor kommer som en chock då man lever in sig så mycket i handlingen att man måste tvinga sig tillbaka till verkligheten eftersom dessa böcker tar över hela dig utan undantag.
Kan bara säga att för mig är dessa böcker kärlek.

sektens barn

15 år har gått sedan Sofias flykt från sekten. Och inte ett ord har man hört från sektledaren Franz på alla dessa år, men så kommer storm som skakar Sverige och Franz visar sig återigen och blir populärare än någonsin. Men bakom sektens murar utövar han sin tyranni över sektens barn, bland annat sina söner Vic och Thor som uppfostras enligt sektens teser.
Sofia som lovat sig själv dyrt och heligt att aldrig mer ha någon kontakt med Franz men livet blir inte som hon tänkt sig och hon lockas in i en lek som bara en kommer att komma segrande ur.

Vad mer kan jag säga... den är otrolig. Hela trilogin så himla läsvärd. Ni vet när man läst något så sanslöst bra att hitta något efter det som är värdigt känns stört omöjligt... Så känns det, lever fortfarande så mycket kvar i denna historia att det känns hjärtskärande att behöva lämna den.
Säger bara att detta har varit en stormande förälskelse som kommer leva kvar i en som ens första kärlek.

/E

Hej och hopp då var man tillbaka! Även om skrivandet har haft paus så har läsandet inte haft det. Jag har en hel del bra böcker att dela med mig utav som jag kommit över och bara måste föra vidare. 
Idag tänkte jag nämna lite om de val vi gör i livet som inte leder till solsken och regnbågar. Utan val som gör att man tittar tillbaka och önskar man hade haft all information innan som man har nu i efterhand. Information som kunde gjort att man hade skonat sig själv denna specifika erfarenheten full av smärta, sorg och utsatthet. Men det kan vara just den händelsen som har gjort dig till den du är en dag. Det kan vara den erfarenheten som gjorde att du träffade din livspartner eller hamnade på drömjobbet, det betyder inte att den erfarenheten var förtjänad eller att du ska vara tacksam för att det har hänt. Men du ska göra vad du kan för att förstå att du förtjänar lyckan, kärlek eller jobb erbjudandet som kanske kommer långt efter och som du innerst inne känner att du inte litar på och inte vet om det är påriktigt. Eftersom efter allt det hemska hur kan det komma något bra efter?

Att jag tar upp detta nu är att denna boken jag ska recensera, tar upp just det om våra val här i livet. Val som gör att man hamnar väldigt snett ett tag och undrar för sig själv hur man ska ta sig ur det och hur man kunde vara så blind?

Sekten på dimön av Mariette Lindstein

Efter en föreläsning där Sofia kommer i kontakt med karismatiske Franz Oswald får Sofia ett erbjudande att komma och besöka hans rörelse ute på dimön och Sofia som känner sig vilsen och inte vet vad hennes nästa steg är nu ser ingen anledning till att tacka nej. Sofia introduceras därefter till läran via terra som enligt Franz ska ge kroppen och själen näring utan några andliga påslag genom att man drar kraft genom det förflutna.
Efter detta blir Sofia tillfrågad att bygga upp och sköta rörelsens bibliotek, hon får en konstig känsla av att hon dras in i något som hon borde ta ett stort steg bort ifrån men chansen att få sköta sitt eget bibliotek väger tyngre och hon tackar ja. Ett ja som hon kommer ångra.

Denna boken är väldigt lättläst eller lyssnad om man hellre föredrar det. Den suger in läsaren så pass att man tänker bara ett kapitel tills boken helt plötsligt är slut. Den fångar en och drar in en i mörkret som denna sekt innebär och man känner allt som karaktärerna upplever så att det känns som att man själv är fånge där ute på herrgården i dimman. 

Säger bara Läs. 

/E